Citat & lovord

Frågan som alltid gnager är så klart om man optimerat sin set up – eller finns det mer att hämta med det man redan investerat i? Och idag skulle jag få svaret.

Efter 4,5 timmar av mätande, skruvande, lyftande och analyserande meddelade Bengt från lyssningsrummet att nu är det dags. Och det var inget snack om saken att allt lyft sig ytterligare en nivå. Det var som om Bardon tillsammans med Umami Red växt en storlek. Allt presenterades med ytterligare lite pondus och storlek. Mest framträdande, i mina öron, var den ökade detaljrikedomen där svaga utklingningar svävade längre, något som gav känslan av ännu mer rymd. Dessutom blev basen ytterligare mer definierad och fick mer kärna.

— Bigblue, på Euphonia Audioforum (efter min justering med AnalogMagik). Tonarm: Brinkmann. Pickup: Hana Red.

Det tog lite tid att anpassa sig, jag tror det har att göra med att alla mikrodetaljer träder fram så mycket tydligare nu. Det var nästan överväldigande i början. Men nu hör jag färger i t.ex percussion jag inte hört tidigare, skimmer i cymbaler som innan justeringarna lyste med sin frånvaro och röster har krupit närmre lyssningspositionen.

Apropå röster så hör jag nu t.o.m rummet som sången är inspelad i på vissa inspelningar vilket jag inte gjorde tidigare. Luften kring instrument är större, separationen bättre och som sagt, mikrodetaljerna är slående!

En annan sak jag noterat är att jag nu efter justeringarna föredrar Ultra Linear mode på förstärkaren istället för Triod läget. Jag kan bara förklara det med att jag använde Triod läget att ”tämja” vissa vassa frekvenser, allt låter ju ” mjukare” i triod läge, men musiken förlorar också lite dynamik och precision. Nu spelar det väldigt behagligt i UL läge och det är en fröjd för mina känsliga öron.

Till sist har jag också upptäckt att pickupen nu även gräver upp detaljer i både mindre bra inspelningar och sämre pressar, vilket gör att även dessa skivor får liv och blir kul att lyssna på igen. Nålen spårar precis hur bra som helst med ingen skillnad på varken inner- eller ytterspår.

Så stort tack för din hjälp och expertis! Värt varenda krona. När det blir dags för pickupbyte hoppas jag du har chans att komma tillbaka och hjälpa mig än en gång.

— Tobias, i mejl (efter min justering med AnalogMagik) Tonarm: SME V. Pickup: DS Audio W3.

Jag har nu spelat igenom den testskiva jag använt mest genom åren: Testskiva 1 från Opus 3. Varje spår lät klart bättre än det någonsin gjort, alla instrumenten framträdde oerhört klart och separerade från varandra. Rösterna i kyrkan hade en klang som aldrig förr.

En rapport till från lyssningen efter pickupåtgärderna. Jag har just lyssnat färdigt på en av mina absoluta favoriter inom den klassiska musiken på LP Jevgenij Mravinski och Leningradfilharmonikerna som spelar Tjajkoivskis femte symfoni, inspelad omkr 1960. Denna inspelning har alltid låtit mycket bra, men nu låter det närmast otroligt. Blåsinstrumenten är oerhört mycket tydligare och vackrare än förut, melodin i stråkarna är oerhört stark och crescendona når betydligt högre än tidigare, utan att låta det minsta orent. Det var en underbar musikupplevelse.

— Jan, i mejl (efter min justering med AnalogMagik) Tonarm: SME V. Pickup: Ortofon MC Anna.

Jag kan lugnt säga att det är väl investerad tid och peng, för det som Bengt (Sound by vinyl) gör med hjälp av programmet och allehanda tillbehör som inte är helt enkelt att utföra själv.

Min upplevelse stämmer väl överens med den som Bigblue beskriver i sin tråd. Tydlighet, definition och luftighet. Klangen densamma och pondus ytterligare bättre. Det som kändes lite långsamt och ”grötigt” tidigare är nu alert och klart.

— Lindome, på Euphonia Audioforum (efter min justering med AnalogMagik) Tonarm: SME V. Pickup: Soundsmith Hyperion.

Nu vet jag vad man kan få ut av min relativt modesta vinylsvarv, som jag ju rent ”subjektivt” alltid gillat och som jag tycker spelar/spelat musik. Men nu på en ny höjd och med betydligt bättre rymd, konturer på pianoanslag är jättefina och blås har fått ett mycket mer realistiskt ”bett” när så krävs. Dessutom är basen mycket mer kontrollerad och klingar ut på ett väldigt fint sätt. Supertramp – Crime of the Century. Spår Bloody well right. Så bra har det aldrig låtit i någon anläggning jag hört. Vilken groove, dynamik och vilket bett. Älskar låten och hur den framställs nu.

— Mats, i mejl (efter min justering med AnalogMagik) Tonarm: Ortofon TA-110. Pickup: Ortofon Cadenza Bronz.

Då jag var väldigt nöjd med både ljudet och min setup, Brinkmann Bardo – Kuzma 4point9 – DS 003, var jag skeptisk till att Bengts insats skulle kunna göra någon skillnad.

Men ack vad jag misstog mig.

Under de timmarna Bengt tillbringade i min gubbskrubb gjorde han först en ordentlig genomgång och justerade en mängd inställningar. Först med hjälp av lyssning, förstoringsglas och skruvmejslar. Därefter kopplade han in sin dator innehållande mätprogram som tillsammans med en testskiva hjälpte Bengt att analysera vilka mekaniska justeringar som skulle göras för att optimera inställningarna. Det blev mycket ”pillande” här och där innan Bengt blev nöjd.

Sedan var det dags för examen. Samma testskivor som används i början spelades igen. I mina anteckningar står det bland annat:

  • Djupare
  • Bredare
  • Tystare
  • Tydligare
  • Allt och alla kommer till tals
  • Sångaren/sångerskan står upp. Tidigare satt de ibland.

För min del är detta väl investerade pengar samtidigt som tiden tillsammans med Bengt var mycket trevlig. Jag är mycket imponerad av hans kompetens och tålamod för att få det ”perfekt”.

Hatten av för vinylmagikern Bengt!

— Eric - på Euphonia Audioforum (efter min justering med AnalogMagik) Tonarm: Kuzma 4point9. Pickup: DS Audio 003.

Det gick inte att slita sig, man blev ett med musiken. …all musikalisk genialitet gick rätt in i hjärtat och jag bara njöt… …Bengt, som satt ihop detta system, skall ha all heder, han vet verkligen vad han gör. …En matchningskänsla av Joe Labero-klass är säkert den viktigaste orsaken.

— Ljudmässa i Göteborg (från Ljudforumet Euphonia)